chrissesliv

Jag sprudlar av lycka just nu, tänk alltså....shiiit....jag kanske får vara glad till jul !!

Detta halvåret har ju varit helt jäkla crazy,,,,......

hehehe...

det känns som att detta blir en liten årskrönika på min blogg, en tidig sådan...hehe

då ska vi se vad är det som har hänt, jo...från midsommar och fram till idag så har väl mitt liv varit rätt fyllt av sorg och besvikelser och sjuttioåtta bedrövelser....Det var det där med mitt X som körde mitt självfrtroende i botten, men jag tackar så mycket för det idag...verkligen...för om jag inte hade blivit så illa behandlad så hade jag aldrig börjat snacka med anna,,....är det inte lustigt hur saker och ting har en förmåga att lösa sig själv på ngt sätt, nu ska jag inte gå händelserna  förväg på något sätt, för vem vet, hon kanse inte gillar mig  verkligheten eller vad man säger, vi har ju bara snackat på telefon och msn men allting känns verkligen jättebra och på lördag så smäller det..Denna anna verkar vara som mig ungefär, lugn, snäll, aktiv men gillar också att bara ta det lugnt ....sen så har hon ju världens goaste dialekt...

jag hoppas verkligen att detta kommer gå vägen för jag känner att det vore inte mer än rättvist om anna och jag skulle finna varandra.....

i alla fall, nu var ju detta tänkt som en liten avsluning på 2008 , så året som gått då fram till idag, det började väldigt lyckligt fö min del, jag var upp över öronen eller säger man ögonen?? förälskad i mitt X, och livet hade sin gilla gång...

fram till den där midsommarkvällen då jag fattade att jag inte var så viktig längre, då gjorde jag allt för att rädda men det var försent, då hade hon gått och förälskat sig i en arbetskamrat, hehehe, men så är livet och så mycket energi som jag la in i det förhållandet för att få det bra jämfört med den delen som mit X la in.

Det var en väldigt stor besvikelse, att bli dragen vid näsan på det sättet och oktober var den hittils jobbigaste månaden i mitt liv, alla jag har pratat med efteråt om det, om mitt ex, ett stort tack till er alla...som fått mitt härta att läka snabbare än vad jag trodde...ni alla jag pratat med håller med mig om att jag blivit väldigt orättvist behandlad och sårad, och att mitt x är ett svin helt enkelt...nu är aldrig verkligheten svart eller vit, men i just detta fallet köper jag det med hull och hår..

när man fick så många löften brutna, efter all tid och energi man lagt in, alla materiella saker...jag är verkligen ledsen över att jag inte träffade dig anna först...jag var förblindad i ett år, jag vill aldrig mer bli så blind...och kommer alltid att vara cynisk till viss del, det har mitt X sett till...

De enda känslor som finns kvar för den "människan" är ilska, förakt och illamående.....

jag testade nyligen mig själv genom att läsa hennes blogg, för att verkligen se efter en sista gång så att inga känslor är kvar av det positiva slaget, och de är totalt bortblåsta, jag var likgiltig..

en sak jag lärt mig av min sorg är väl det att man ska inte ha för bråttom in i förhållanden och man ska inte ställa upp på vad som helst för den andre , man ska inte bli blind..

idrttsmässigt så har ju året vari katastrof, jag slutade med fotbollen ( läs : pga mitt x  , huge mistake ), men är på väg illbaka och beräknar att kunna göra comeback på planen i januari / februari...

MFF ryckte upp sig på slutet av allsvenskan, vilket var väldigt skönt ...för just då så levde jag för MFF, de gör man ju iofs alltid annars också va, men som sagt den turbulensen som var för ca 2 - 3 månader sen i privatlivet....
nu ser man fram emot att få gå på swedbank stadion nästa säsong...där vi ska spöa alla utom HBK som vi ska kryssa mot Borta och hemma hihi

HBK hjärta MFF = sant , eller nått :)

men men. annars då i övrigt, kollade nyss vågen min vikt, 92 kg, fem kilos vikt nedgång på 3 månader ?!!! inte illa för ett litet fetto hahahaha...97 var ju min peak, men jag tänker inte sluta gå ner föränn jag är nere på 78 kg...där vill jag vara, där mår jag som bäst så det är ju några kilon till, men om ett år vid den här tiden så , kanske, kanske...vill vara på 85 till sommaren och det ska väl inte vara en omöjlighet ?

annars så har jag fått jobb, som jag också fick i den mest turbulenta tiden , jag var ett tag rädd för att depressionen som jag kände skulle få mig att förloa jobbet lika snabbt som jag fått det...men icke , jag härdade ut skiten...

fast vinter månaderna gillar jag aldrig, jag kan känna en viss depression nu, men det rör mest min vikt och andra grejer...
mitt ljus i mörkret är då givetvis anna, som jag faktiskt pratade med innan jag snackade med mitt x, så det var kanske i den riktningen man borde gått redan då för drygt ett och ett halvt år sedan , önskar i alla fall att jag hade gjort det....det var som jag skrev till anna det hade sparat mig en hel del smärta...

Anna du är underbar, jag längtar efter dig och ska ringa dig så fort denna bloggen är klar...ser verkligen fram emot lucia , bowling och middag..:) ska bli så in i helsikes roligt ...


puss på dig snäckan ...

over and out....