chrissesliv

Ligger sömnlös , vilket aldrig är bra, har haft jävligt svårt att sova den senaste tiden, grejen är den att jag kan inte få ut negativa tankar ur huvudet.

ställer sig hela tiden frågor, ...av typen,..varför funkar det inte mellan mig och någon tjej?

varför har jag under de senaste åren haft problem med att avsluta saker?

är jag bakåtsträvande?  varför hyllar man en tid i sin egen skalle som har varit ? och varför känner man sig vilse utan den ?

varför drivs man ibland av hat för att ens palla med en dag ?

allt detta rör sig i min skalle.

varför hakar jag upp mig på något som avslutades för snart ett halvår sedan....?

sedan slår det mig, det handlar i grund och botten om att det har varit livsförändrande ..

jag har aldrig kännt mig så förnedrad som den människan gjorde mot mig..och konsekvenserna av vad hon gjorde håller, fan på att driva mig till vansinne.
det har väckt så många nya frågor...jag är rädd när jag träffar någon ny, jag är rädd att den ska sticka, och det är fan bara början och fan bara ditt jävla fel....det är okej att det tar slut men fan inte på det sättet som det gjorde...så gör man inte mot någon.
oavsett känslor eller ej.
Det kommer ta lång tid innan detta släpps helt tror jag, inte för att jaag håller kvar eller önskar det..utan för att helt enkelt , det har förändrat mig till någon jag inte vill vara. ..

ja det gjorde egentligen hela jäkla förhållandet..

därfö klandrar jag mig själv också.
och det är det som tar knäcken på en, man kan inte klandra någon annan hela tiden, jag var där med, jag lät dig förändra mig...gör det mig till en mes ? kanske...men jag gjorde det av kärlek och du utnyttjade det.

det äcklar mig forfarande ..

jag kommer aldrig förlåta dig , hur ledsen , eller hur mycket du "skäms" eller hur mkt " stolt du inte är för vad du gjort"

det skeppet seglade för jävligt längesedan. men en dag, en dag hoppas jag du får smaka på exakt samma, som jag nu går igenom...så du kanske ens kan förstå exakt vad det är ..och hur det känns..